Rymdgroderna

Nu har jag äntligen börjat på min berättelse om rymdgroderna. Den är lite i barnkaraktär tror jag, men det är roligar och lättare att skriva sånt. Om ni inte har någon lust att läsa är det bara att strunta idet, men jag ser gärna lite feedbacks. 

Rymdgroderna

Månens klara sken lyser mot mars, Rymdgrodernas hemplanet. Rymdgroderna har precis vaknat upp efter tvinerns* sömn. Framför de står en tid fylld av stress, fest och lycka. Nu har de sovit allt för länge, så det har blivit oreda. Ostbitarna börjar falla från Månen, ut mot Mars. Förra årets skörd av barn, börjar krypa vilken minut som helst. Mitt ute i det mörka finns ett litet sken, kungen kommer snart på besök. Fast det är delade meningar om det är positivt eller negativt. Fram tills dess finns det mycket att göra för att visa kungen deras bästa sida. 

Ni har säkert fullt med frågor om de där rymdgroderna. Hur ser de ut egentligen och hur bor de? Ja du, det var en bra fråga. Jag skulle gissa på att de är en blandning mellan rosa och grönt. De liknar nog det som vi kallar grodor, men de är lite större. Min hypotes säger att de bor i grottliknande hus gjorda av lava, med fönster och dörrar. De klarar både kyla och värme väldigt bra. Groderna är alltså väldigt allsidiga. 

Åter till storyn. Ut ur en av de grottliknande stugorna hoppar Yngia. Hon är en vanlig grode som bor tillsammans med sin man Ongos. Sen några månader tillbaka har de också ett antal barn. När Yngia får se läget blir hon förskräckt. Vid första anblicken ser gården ut som en bombarderad gård. Sen börjar det klarna, det som såg bombarderat ut var bara ett UFO som hade störtat. Fast egentligen var det inget UFO heller, eftersom det inte flög och att hon såg vad det var. Så vi kallar det rymdskepp. Smällen hade gjort att gårdens ostbitar hade flugit över hela tomten.

* Tvinern är en av Mars årstider


Just nu vet jag inte vad som ska hända sen, därav det plötsliga slutet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0